Gah, jag håller på och somnar. Igen! A ringde för en stund sedan och då sov jag, så när mobilen började ringa på rätt hög volym så slog hjärtat några extra slag och satte sig även i halsgropen. Blev så sjukt rädd. Men har hämtat mig nu.
Jag vill bara att timmarna ska gå nu så jag kan få sova och komma iväg till jobbet. Väl på jobbet hoppas jag att tiden går lika fort som idag. Men det som jag är mest rädd för är att tiden mellan jobbet och bion ska gå så sjuuuuuukt långsamt. Det är ju hela fem timmar! GAH!
Som ni kanske har förstått vid de här laget så vill jag helst ha 28 juli 18.30 om några minuter
Lite omöjlig önskan – jag får nog ta åt mig uttrycket ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge…”
