Funderar på att krypa till sängs snart. Är sjukt trött och jag kände imorse att jag hade sovit alldeles för lite. Under dagen har jag grubblat på om jag möjligtvis drömde någon riktigt dålig dröm som jag inte kan minnas, för jag var verkligen inte utvilad trots mina 8 timmar… Hmm.

Imorgon går jag inte ens halvdag då jag är ledig för att gå på begravningen i pk. Ser inte fram emot det, men det jag är rätt säker på, det är att det kommer bli en mycket fin akt. Det är så mycket folk som kommer så i söndags så pålyste man om att det inte fick plats fler på minnesstunden efteråt, att de hade fått sätta stopp. Dock så anmälde jag och mina föräldrar oss tidigt så vi kommer att gå.

Det känns så fruktansvärt konstigt. Att Nisse inte finns kvar bland oss längre. Han är verkligen en av de som ”alltid” har funnits i mitt liv.
Jag tänker lite grann som Mattis, Ronjas pappa, hur han reagerade när Skalle-Per dog.

”Han har funnits jämt, och nu finns han inte längre..”
Men jag tror att en dag så kommer jag få träffa honom igen. Och att tänka så gör allt sig himla mycket lättare, och kommer göra morgondagen så mycket bättre =)

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu