Jag börjar våndas inför nästa vecka.. Jag har ALDRIG varit emot att bo ensam i lägenheten. Och det har ju hänt åtskilliga gånger pga pappas sjukhusbesök. Först den för ett år sedan då han låg i Västerås i nästan tre och en halv vecka pga blodförgiftningen.. Och då hade vi ingen aning om hur länge han skulle bli borta. Jag skötte mig själv riktigt bra och åt bara söndagsmiddag hemma hos mamma för att jag skulle slippa vara helt ensam. Skolan gick superbra. Skrev två MVG-prov under den tiden. För på nåt vis hade jag ro att sätta mig ner och plugga som jag inte annars har..

Sedan har vi operationen i våras. Där pappa var borta i två veckor. Utan problem. Fast då hade jag Melin som troget filmsällskap varenda kväll i en hel vecka tillsammans med nya människor varje dag =) Men det var ju mest för att jag var orolig för min far och jag inte trivdes att vara ensam just på kvällen innan jag skulle sova.

Men nu är jag inte alls taggad. Det enda jag vet nu är att pappa ska vara borta i en vecka (dock hos farmor och farfar och inte på något förbaskat sjukhus). Och hur det blir med Lotta vet jag inte hur pappa har tänkt sig om hon ska följa med eller inte. Förut så har hon fått vara hos Melins och sedan hos farmor och farfar, men det var ju lite speciella tillfällen så då passade det inte att jag skulle ta hand om henne själv. Då behövde jag ta hand om mig.

Nu vet jag inte. Förhoppningsvis kan kanske H ha henne ifall pappa inte ska ta med Lotta? Kommer inte klara att ha henne själv utan hjälp. Nu är jag lite egoistisk men blir hon kvar hemma så kan jag inte åka ut till A på helgen vilket skulle kännas bra efter en hel vecka själv.

Gah. Dte här löser sig, men jag kan bara inte låta bli att tänka på det här just nu. Jag är som sagt inte ett dugg taggad även om jag vet att det kommer bli hur skönt som helst här hemma!

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu